Otur eller ödet?

Jag har så länge jag kan minnas inte direkt haft någon stor tur... Eller det kanske beror på hur man ser det iofs. Jag har ju haft tur i kärlek, tur med mina barn (de är friska o hela) och tur med min hund. Tur när vi köpte huset... Vi vann budgivning med en tusenlapp! :-D
Men annars..
Första katten vi köpte, levde inte ens i 6 mån. Hon hade fått cancer, väldigt ovanlig cancer. Stackarn...
Nästa katt, vår nuvarande, blev påkörd vid 10 månaders ålder. När jag gick bredvid han. Det resulterade i amputerad tå och ett halvstelt ben.
Våra bilar tänker jag inte ens nämna... Det som kan jävlas, det jävlas.
Hönorna... En av kycklingarna fick nåt allvarligt fel, bara skakade och tappade balansen. Så den blev inte långlivad.
Jag hade två vita hönor, räven tog en av dem direkt. Men inte någon av de 8 svarta...
Min hamster fick cancer.
Min kanin fick oxå nåt fel, vad vet vi ju inte dock... Obducerade inte henne.
Datorn, oj vad den kan jävlas. Det som inte kan hända, det händer oss. Jämt.
Nu när jag ska skaffa valp igen, första tiken som jag hade ögonen på, hon ville inte ens bli parad.
Nästa tik, hon gick tom...
2007... Ja vilket år.. Lillan bröt foten på sin 3 års dag. 14 dgr innan min beräknade förlossning. Vid lillemans födelse bröt jag svanskotan. På midsommar, föll gubben och bröt SIN fot. Sen, några dagar senare så körde han slipen i benet.. Djupt. Sen i januari 2008 så fick gubben sorkpest. Allvarligt.

Sen är det ju en massa annat, som jag inte ens orkar dra upp här, och jag undrar ju bara om det verkligen är bara otur eller om det är ödet. Dvs det händer av en anledning. Som jag försöker tro för att förstå.

Inte lätt alla dagar att förstå dock...