Det kan inte vara någon annan förklaring till vädret.
Änglarna gråter för att mamma dog..
Precis som vi gör.
Värst just nu för min del är känslan av att mamma ligger ENSAM o kall i Lycksele.
Men jag kan inte göra något åt det.
Hon var ensam när det hände o hon är ensam nu..
Mamma min mamma, ingen var som du!
Vem ska jag nu ringa och störa, stup i kvarten?
Vem ska jag nu ringa till om jag är arg, ledsen, glad eller bara pratsjuk?
VEM??
Idag bär det av till huset för att rensa ur kylskåp, frys och skafferi.
Ta med hunden och ev katter.
Rafsa ihop papper som vi behöver, räkningar o bankpapper o dylikt.. BLÄ!
Jag är för sjutton inte redo för detta.
Jag är helt plötsligt tonårsförälder..
Jag, som inte vet någonting om nåt..
Hur ska jag klara detta, hur ska jag orka??
Min kära vän vad jag lider med dig. Förstår att livet måste ha vänts ut och in, men du är så stark, har du alltid varit sedan jag lärde känna dig, en av dina egenskaper jag älskar hos dig. Kan tänka mig att det måste kännas svårt med allt du ställs mot just nu, men kom bara ihåg att ta det i din takt. Du skrev att du inte är redo för detta och det kommer alla att förstå, sätt inte för stora krav på dig och blir det för mycket... Stanna upp, ta ett par andetag och tänk efter, du har säkert mängder av familj, vänner och bekanta som kan komma med en hjälpande hand, ett öra eller ett litet råd som kan hjälpa.
SvaraRaderaTänker på dig.
Kram