Det var mamma som låg i kistan..
Jag hade en svag förhoppning om att det skulle vara nån annan, men ICKE.
Det var mamma..
Hon var så fin och lugn. Smålog lite grann.
Det var så skönt.. O se henne, och se att hon har det ändå ganska bra.
Fast hon är ensam.
O kall..
Jag fick ett lugn över mig. Jag vet ju att hon är med mig, ändå.
Syrran tog det jättebra. Hon var så duktig.
Synd att hon har så mkt andra bekymmer som tynger henne.. Stackarn..
Hoppas allt löser sig till det bästa..
Urk... fy så jobbigt! Kan inte annat än att skicka en hel bunt med kramizar till dig... tänker en hel del på dig...
SvaraRaderaJag vill bara sända en tanke till er alla. Beklagar verkligen.
SvaraRaderaTänker på dig! Förstår att allt känns jobbigt och tungt just nu...
SvaraRaderaBehåll de varma minnena och tänk på dom ofta!
Kram Gunilla.