Gårdagen

Gårdagen blev lite för spännande för min del..
Ja dagen gick ju precis som vanligt, jag jobbade på o försökte komma till punkt med de jag hade börjat med. Kollade av med gubben titt som tätt för att se hur det förlöpte med lilleman.
Han blev sämre och sämre eftersom dagen förlöpte.
När jag kom hem så såg jag ju på lilleman att han mådde INTE bra!
Kippandades och såg allmänt mjack ut. Bara låg..
Jag tog av han kläderna och stoppade han i badet, tänkte att den fuktiga luften kan underlätta lite. När han låg där i tystnaden såg jag verkligen hur dåligt han andades. Jag tog luren och ringde 1177 (tack o lov för dem!). Kvinnan som svarade hörde hur han andades, så hon ringde på sjukan i Villis och meddelade att vi skulle komma.
Såå.. Jag klädde lilleman och packade en väska, OM vi hade blivit tvungen att åka vidare.
Väl nere på sjukan så fick vi vänta ett tag, för de hade en annan akutpatient inne. Men sen kom Josef in med Betapred och apparaten för att kolla syresättningen.
Den va i alla fall över 90%!
Men T tyckte att det var dåligt vatten han bjöd på! ;)
Efter ännu en stund fick vi komma in i nästa rum, för att andas Ventolin, då hade ju lilleman somnat av utmattningen. Så vi höll bara grunken framför mun o näsa för att han skulle få i sig "röken".
Lilleman sov en stund, och under den tiden så hade Josef fått tag på en läkare som ännu inte hunnit hem. Yeeeey!! Annars har vi måsta köra till Åsele.. Suck..
Han lyssnade på lilleman och konstaterade att han behövde inhalera mer ändå..
Sååå.. ännu mer ventolin.. Killens lilla hjärta rusa så hela han vibrera..

Ungefär där började jag undra om det aldrig tänkte släppa.. Då hade vi varit inne i nästan 2 tim..
Vi väntade i ca 15 min och då började lilleman klaga på aj i magen oxå. Doktorn o Josef kom in och lyssnade igen, kollade syresättningen, som pendlade mellan 93-95%.
Nu tyckte de att han lät bättre, så vi kunde åka hem igen. O då som avslutning så kräktes lilleman på stället.. Men sen var det som att det lättade för honom en del.
Vi städade och åkte hem igen.
Hemma fick han spela DS (för det får man om man är sjuk), och åt ett äpple. Sen var han trött igen så jag bäddade ner honom på madrassen, som han ville ha på golvet, och när jag tog av han kläderna började han sjunga, HÖGT, - VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER, STÅR JAG HÄR MED...MINA KALSONGER!!
Då kändes det betydligt lugnare, o ja förstod att han skulle fixa natten.

Nu får vi se hur denna dagen förflyter, om det har vänt.